Vad skrev ofvandahl
Erik Ofvandahls liv kunde ha börjat bättre. Han blev tidigt föräldralös och kom som fattigvårdsbarn till byn Ovandal i Stora Tuna efter vilken han som vuxen tog sitt släktnamn. Han föddes med namnet Erik Andersson. Han auktionerades bort till lägst bjudande av fattigvården. Det var då han hamnade hos en bonde i byn Ovandal i Stora Tuna strax utanför Borlänge. Han fann sig inte tillrätta vid plogen och drängjobbet.
Vid 23 års ålder bröt han upp och begav sig till Uppsala som sockerbagaregesäll. Inrättningen flyttades två år vad skrev ofvandahl till den nuvarande adressen på Sysslomansgatan, under namnet Café Dahlia. Konditoriets nya namn blev samtidigt Ofvandahls konditori. Även om hans tryfflar senare skulle bli berömda, var det lyriken som var hans passion. Men det råder knappast någon tvekan om att han hade större framgång som konditor än som poet.
Som bagare och konditor skapade han lika berömda som fantastiskt goda bakverk som Linnébakelsen,Vårbakelsen och Studentskan. Årvid fyllda 50 år, bytte han namn till Ofvandahl och Kafé Dahlia förvandlades samtidigt till Ofvandahls konditori.
Erik Ofvandahl
Där bakade han sina sötsaker fram tilldå två av hans döttrar tog över. Den 14 januari firade han sin hundraårsdag och om den händelsen kan man läsa i UNT dels den 5 januari och dels den 15 januari. Vid sidan av konditoryrket var Erik Ofvandahl även litterärt intresserad och han ägnade en del tid åt poesi. Han gav ut flera diktsamlingar och med tiden blev han också känd som Sveriges främste pekoraldiktare.
En utnämning som kanske inte var enbart smickrande då ett pekoral anses vara ett diktverk skrivet med allvarliga ambitioner men som vad skrev ofvandahl stället blir löjeväckande. Åtminstone ett av Erik Ofvandahls poetiska pekoral har dock lästs av de flesta av oss.
Även om många betraktade hans poesi som trams blev Erik Ofvandahl en legend bland Uppsalastudenterna och ofta arrangerade han poesi- och lyrikaftnar på konditoriet vad skrev ofvandahl han då själv läste sina egna verk ackompanjerat av såväl skratt som applåder. En av Ofvandahls dikter kan dock ses som en framtidsprofetia som slagit in:. De flesta dikterna i boken hade drygt år på nacken och är enligt bokens redaktör Leif Eriksson — riktiga magplask.
Och visst kan man skratta åt de dikter som platsar i boken. Samtidigt kan jag inte låta bli att ställa frågan: Vilka av dagens poeter kommer framtida generationer att skratta åt? Konditorn, pekoraldiktaren och uppsalabon Erik Ofvandahl kom långt efter sin död att få medverka i Leif Erikssons bok.
Sockerbagaren som blev legend
Upptakten till strejken var att bageriarbetarna ville få kontant lön istället för kost och logi. Vidare ville man ha förkortad arbetstid till 12 timmar per dygn eller sammanlagt 72 timmar per vecka. Krav som väl ingen idag skulle betrakta som ohemula. Dessförinnan hade bageriarbetarna i Uppsala i januari bildat en förening och anslutit den till Svenska bageriarbetareförbundet, vars förbundsordförande Anders Sjöstedt var den som förde förhandlingarna med bagarmästarna.
Carl Åberg lade ett motförslag där han accepterade en genomsnittlig arbetsvecka på 72 timmar och kost- och logipengar, men bara för gifta arbetare. Parterna gick inte att ena och den 1 april bröt strejken ut.
Erik Ofvhandal
En begäran, som i dag framstår som rimlig, kan man tycka. Eric Ofvandahl sympatiserade med bageriarbetarna. Han kittlade kollegerna på bagarmästaresidan med att kräva att samhället skulle ingripa och medla i konflikten. Åtgärden uppskattades inte av kollegerna som efter detta kom att betrakta Ofvandahl som något av en branschsvikare. Men det gick över ganska fort.
I slutat av april förklarade bagarmästarna ensidigt att strejken var slut. Vid det laget hade de successivt börjat utnyttja annan arbetskraft, dvs. Situationen blev stundom ganska hätsk. Här förekom såväl misshandel som hemfridsbrott. Men vartefter strejken pågick började vad skrev ofvandahl vilja återgå till arbetet. Snabbast tillbaka till arbetet var de gifta arbetarna hos Dubois, som efter bara några veckors strejk gick tillbaka i arbete och accepterade mästarnas avtalsbud, dvs.
Erik Ofvandahl
Strejken, som från början omfattade ett tal bageriarbetare, kom att betraktas som ett misslyckande. Resultatet av strejken i Uppsala blev fritt val mellan mat- och logipengar för gifta arbetare eller 72 timmars arbetsvecka. I landet i övrigt lyckades Svenska bageriarbetareförbundet driva igenom båda kraven medan man i Uppsala inte fullt ut fick gehör för sina önskemål.