Vad beror legionärssjukan på
För att du ska få den bästa användarupplevelsen rekommenderar vi dig att använda den senaste versionen av någon av de vanligaste webbläsarna Microsoft Edge, Microsoft Edge Chromium, Google Chrome, Safari, Mozilla Firefox.
Legionella (legionärssjuka)
Vi har byggt webbplatsen i enlighet med gällande standarder, i stället för att anpassa den efter felaktigheter och brister i specifika webbläsare. Infektion med legionellabakterier kan orsaka allvarlig lunginflammation som kallas legionärssjuka, eller mildare febersjukdom som kallas pontiacfeber. Denna information gör inte anspråk på att vara heltäckande eller ständigt uppdaterad utan syftar till att ge en överblick över smittsamma sjukdomar av betydelse för smittskyddsarbete.
Legionellabakterien är vanligt förekommande i jord och vattensamlingar.
Sjukdomsinformation om legionellainfektion
Bakterierna kan tillväxa i olika typer av konstruerade vattensystem och där utgöra en risk vid inandning av aerosoler som bildas. Cirka till fall rapporteras varje år i Sverige, varav runt en tredjedel har smittats utomlands. Sjukdomen orsakas främst av bakterien Legionella pneumophila. Det har visat sig att ett stort antal andra arter inom släktet Legionella också kan orsaka sjukdom hos människa.
Bakterierna tillväxer främst i temperaturintervallet 20—45 °C och de kan därför tillväxa i vanliga vattenledningar, klimatanläggningar, duschar och bubbelpooler. Tillväxten gynnas av den biofilm som nästan alltid finns på väggarna inne i vattentankar, vattenledningsrör och duschslangar och den sker inuti amöbor. Legionellabakterier har i studier visats överleva temperaturer över 70 °C i amöbor.
Smitta sker genom inandning av vatten i aerosolform eller inandning av jord. Att få i sig bakterien via dryck orsakar inte sjukdom.
Vad är Legionärssjuka? Orsaker och symtom
Smitta mellan personer förekommer inte. Man kan inte bli kronisk bärare av Legionella. Den statistik som finns visar att den misstänkta smittkällan i majoriteten av fallen var bostaden och att de flesta troligen smittades i duschen. Olika typer av bubbelpooler kan också utgöra en risk. Kyltorn står generellt för de största utbrotten. I Sverige förekommer enstaka vårdrelaterade fall varje år och ibland smittas fallen på arbetsplatser där man utsatts för aerosoler.
Legionärssjuka yttrar sig som en lunginflammation med oftast hög feber, huvudvärk och muskelvärk. Diarré förekommer ofta. Sjukdomsbilden är ibland mycket allvarlig, särskilt då sjukdomen nästan alltid drabbar personer som av någon anledning har vad beror legionärssjukan på immunförsvar. Dödsfall inträffar trots modern intensivvård och dödligheten är 5—20 procent. Inkubationstiden är i regel fem till sex dygn men kan vara både kortare och längre, ofta anges två till tio dygn, men det finns exempel på ännu längre inkubationstid.
Legionellabakterierna kan också ge upphov till pontiacfeber, en lindrigare självläkande sjukdom, med influensaliknande symtom med feber och muskelvärk. Inkubationstiden för pontiacfeber är från några timmar till två dygn. På röntgen syns inga lungförändringar. Tillfrisknandet sker spontant inom två till fem dygn. De personer som insjuknar i pontiacfeber är oftast personer utan bakomliggande sjukdomar.
Varför endast vissa personer får en typisk legionärssjuka, andra pontiacfeber, medan de flesta som utsätts för smittan förblir friska är oklart. Smittdosen, det vill säga det antal bakterier man får i sig, spelar sannolikt viss roll, men det finns inte några kända dos-respons samband. Personens hälsotillstånd är också av betydelse. Personer med nedsatt immunförsvar och till exempel storrökare ådrar sig legionärssjuka lättare.
Enligt WHO är följande vad beror legionärssjukan på för att insjukna i legionärssjuka:. Diagnos kan bland annat ställas genom att bakterier påvisas i luftvägssekret genom odling eller nukleinsyrapåvisning PCReller genom att påvisa bakterieantigen i urin, alternativt att antikroppar mot legionellabakterien påvisas i patientens blod. Antikroppar hittas ibland hos personer som aldrig drabbats av legionärssjuka, vilket talar för att infektioner kan förekomma utan allvarliga symtom.
Risken för tillväxt av legionellabakterier i ett tappvattensystem kan minskas genom att vattentemperaturen hålls vid minst 60 °C i varmvattenberedaren och minst 50 °C vid tappstället, enligt Boverkets regler. Dessutom bör ledningssystemen vara konstruerade så att stillastående vatten undviks och bakterietillväxt försvåras. Kemisk desinfektion kan vara nödvändig i vissa vattensystem.
På vissa sjukhusavdelningar finns filter installerade för att undvika att känsliga patienter exponeras för legionellabakterier. I kyltorn används ofta biocider för att begränsa tillväxten av legionella. För att skydda sig mot eventuell smitta kan de som hanterar jord tänka på följande:.
Legionellainfektion är enligt smittskyddslagen en anmälningspliktig sjukdom, och inträffade fall anmäls till smittskyddsläkaren i landstinget samt till Folkhälsomyndigheten. Vid misstanke om inhemska fall eller utbrott ska miljökontoret eller motsvarande i kommunen kontaktas omgående för vattenprovtagning.