Vad består en platta på mark av

Platta på mark Platta på mark blev snabbt en populär konstruktion när den introducerades på talet. Problemet med platta på mark är dess markkontakt. Markens förmåga att kapillärt transportera fukt till plattan eller att i ångfas upp­fukta plattan har i en del fall underskattats. Betongkonstruktionen i sig tål naturligtvis fukt.

Platta på mark är under vissa byggår en fuktkänslig husgrund

Träreglar, sågspån, smuts och känsligare ytskikt tål däremot inte fuktiga betongplattor. För virke, sågspån, smuts och andra närings­ämnen börjar mögelsvamparna obönhörligt växa till och lukta illa. Det finns då två huvudvägar att gå. Den ena är att se till att inga fuktkänsliga delar kommer i kontakt med plattan. Detta kräver noggrannhet.

Platta på mark är under vissa byggår en fuktkänslig husgrund

Konstruktionen ska stoppa mot fukt under byggnadens hela livstid. Den andra är att man genom byggtekniska lösningar och tid för uttorkning håller nere fuktigheten i plattan under de kritiska nivåer som de känsligaste materialen klarar. I det följande ska vi peka på de viktigaste aspekterna när det gäller fuktskyddet vid platta på mark. Inget talar för att hans rön har ifrågasatts.

Dränering Dräneringssystemet kan liknas vid ett bräddav­lopp som syftar till att säkerställa att en fri vattenyta i marken inte kommer för högt, d v s för nära vattenkänsliga material. Att exakt veta vilken mängd vatten som dräneringssystemet behöver ta om hand är naturligtvis inte möjligt. En enda uppfuktning under några dagar fyller snabbt hela betongplattan med vatten.

Innan en sådan konstruktion hunnit torka ut igen, är risken stor att fuktskador upp­kommer. Dräneringssystemet måste därför di­mensioneras för att ta hand om den största tillförsel som kan uppkomma under byggna­dens livslängd. De råd och anvisningar som gavs ut i SBN 80 är ett bra underlag för en sådan grov dimensio­nering av dräneringssystemet. I korthet innebär dessa råd följande: — Marklutning från huset, minst 13 m ut.

Platta på mark engelska Platta på mark är en relativt enkel grundläggning med en betongkonstruktion direkt på mark utan underliggande utrymme.

Platta på mark 70-talet Platta på mark består av en armerad betongplatta och förstyvande balkar under bärande linjer.

Vad är kapillärbrytande skikt Platta på mark blev snabbt en populär konstruktion när den introducerades på talet.

Numera även råd i BBR21, avsnitt bild — Minst mm dränerande skikt invid och under konstruktionen. Singel, makadam eller grus där högst 5 viktsprocent av materialet är mindre än 2 mm. Detta innebär ett mycket överdimensionerat dräneringssystem i många fall, men bör vara en lämplig utgångspunkt.

Grundläggande byggteknik – platta på mark

Observera dock att ett sådant dräneringssystem inte är avsett att klara en extra vattentillförsel vid fall mot byggnaden eller vid infiltration av dagvatten från takavvattning eller vid belagda ytor. Om marken lutar mot byggnaden blir det i prakti­ken svårt att få ett dräneringslager invid kantbalken att fungera under längre tid efter­som detta riskeras att slammas igen med tiden.

Speciellt om det är hårdgjorda ytor intill. Risken för igensättning och problem vid t ex tjälad mark eller snösmältning är stor.

Platta på mark

Därför bör fall mot byggnaden, eller inget fall alls, närmast intill sockeln inte accepteras annat än i undantagsfall. Ur BBR 21, allmänt råd : För byggnader som inte är utformade för att klara vattentryck bör dränerande skikt invid och under byggnader samt kring dräneringsledningar vara så genomsläppliga att tillförda vattenmängder kan samlas upp och avledas till dräneringsledningar eller motsvarande.

Kapillärbrytande skikt Ett kapillärbrytande skikt ska förhindra att vatten transporteras från en högsa grund­vattenyta eller sprickvattenyta till betong­plattan: Till kapillärbrytande material kan an­vändas tätskikt typ plastfolie, gummidukarvissa värmeisoleringsmaterial eller naturmate­rial som grus, singel, makadam. Vid självdränerande mark där högsta grund­vattenytan, HGV, ligger djupare än vad som motsvarar dubbla kapillära stighöjden hos ma­terialen mellan HGV och schaktbotten, erfor­dras inte heller något separat kapillärbrytande lager.

Men som regel kan man utgå ifrån att där ett dräneringssystem erfordras, krävs också ett kapillärbrytande skikt. Vid val av material till det kapillärbrytande skiktet, utgår man ifrån att en vattenyta kan komma att stå i dess underkant. Dvs materia­let ska i sig självt kunna vara kapillärbrytande i kraft av sin egen tjocklek. Ett kapillärbrytande lager ska enligt tidigare regler ha en tjocklek av minst två gånger kapillär stighöjd.

SBN 80 angav mini­kravet på ett kapillärbrytande skikt till 0;15 m. Det är svårt att generellt säga vilken kapil­lär stighöjd ett stenmaterial har. För att dimen­sionera skikttjockleken måste de kapillärbry­tande egenskaperna för respektive material vara välkända och noga garanterade av respek­tive materialleverantör. Det vad består ens platta på mark av dock en stor risk för nedkrossning under transport och hantering samt inblandning av finmaterial vid lagring på arbetsplatsen.

Inte ens ett tvättat stenmaterial är någon garanti för att materialet har en liten stighöjd när det väl är utlagt på plats. Därför behöver stighöjden även kontrol­leras på arbetsplatsen. Alternativt kan ett tätskikt, underliggande värmeisolering e d utgöra ett kapillärbrytande skikt i kraft av sina kapillärbrytande egenska­per. Om värmeisoleringsskivor ska utgöra det kapillärbrytande skiktet innebär det bland annat att skivorna bör läggas i dubbla lager med förskjutna skarvar, vara väl hopskjutna eller vara försedda med kapillärbrytande fog.